Stiftelsens hedersordförande. Marianne Bernadotte har sedan 1960-talet varit engagerad i medicinska projekt. Hon utsågs 1970 till hedersordförande i stiftelsen ”Teknisk Hjälp åt Handikappade” och 1983 till hedersordförande i den internationella dyslexistiftelsen ”Academia Rodinensis Remédiatione”. Samma år grundade hon tillsammans med sin make, Prins Sigvard Bernadotte, Stiftelsen ”Sigvard & Marianne Bernadottes Forskningsfond för Barnögonvård i Sverige, numera Marianne Bernadotte Centrum (MBC), som även utvidgats till att omfatta forskning om läs- och skrivsvårigheter/dyslexi". 1991 grundade hon den internationella forskningsfonden för barnögonvård i New York. 1993 startade hon Marianne Bernadottes Fond för Dyslexiforskning och Dyslexirehabilitering. Hon är sedan 1997 hedersordförande i Svenska Dyslexiföreningen och sedan 2002 även i Svenska Dyslexistiftelsen. 1998 promoverades hon till hedersdoktor vid Karolinska Institutet i Stockholm.

Stiftelsens ordförande och professor i pedagogik vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet. Hennes forskningsintresse rör framförallt dyslexi /läs- och skrivsvårigheter, läsning och kognitiva förmågor relaterade till läsning, exempelvis fonologisk förmåga. Hon inriktar sin forskning bl.a mot intervention och preventionsstudier för läsning och har dessutom ett särskilt intresse för analyser av kvantitativa data och mätmetoder.

Professor emeritus i specialpedagogik vid Stockholms universitet, vice ordförande i Dyslexistiftelsen. Pågående forskning om utveckling av läsförmåga under grundskoletiden, relationen mellan unga vuxnas läsförmåga, datorvana och arbetslivsanknytning och ordförrådsutveckling och läs- och skrivutveckling genom de första skolåren. Handleder doktorander med avhandlingsprojekt kring dyslexi bland unga vuxna, datorbaserad arbetsminnesträning för elever med koncentrations- och uppmärksamhetsstörningar, ordförrådsutveckling under småbarnsåren och senare läs- och skrivutveckling, samt lärarkompetens för läs- och skrivinlärning.

Emerita i specialpedagogik vid Stockholms universitet. Hennes forskningsområde behandlar samspelet mellan arvs- och miljöfaktorer i barns och ungdomars utveckling. Sedan början av 1990-talet har hon varit verksam inom lärarutbildningen och särskilt intresserat sig för de möjligheter och svårigheter som uppstår i mötet mellan individens unika förutsättningar och den pedagogiska miljön. Hon har medverkat i olika läroböcker, artiklar, i en skolverksrapport (Mål för alla, 2007) samt i en kunskapsöversikt av sambandet skola, lärande och hälsa ( Kungliga Vetenskapsakademien, 2010).

Professor i talkommunikation vid institutionen för Tal, Musik och Hörsel på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Hans forskning började med talets akustik, perception och syntes. Forskningen omfattar nu också dialogsystem med verbal och icke-verbal, multimodal kommunikation. Det finns en lång tradition vid institutionen att tillämpa den grundläggande tal och språkforskningen för olika grupper handikappade. Björn var med och utvecklade det första flerspråkiga text-till-talsystemet, som bl a har använts av personer med synskador, talskador och dyslexi.

Professor emeritus vid psykologiska institutionen, Göteborgs universitet. Hans forskning har rört sig inom det utvecklingspsykologiska området, inte minst barn med funktionshinder, men också barn med en typisk utveckling. Det har bland annat rört sig om dyslexi och utvecklingen av social kognition i relation till språkutveckling och dess förutsättning. Till exempel har barn med cerebral pares, autismspektrumproblematik och döva barn studerats.

Professor emeritus vid institutionen för psykologi, Umeå universitet. Har forskat om samband mellan kognitiv utveckling, språk och läsutveckling hos yngre barn och om dyslexi hos skolbarn och vuxna. Tidigare verksam vid Högskolan i Gävle och vid Senter for Leseforsking i Stavanger.

Docent i allmän språkvetenskap. Han har forskat inom språkpsykologin med inriktning på språkinlärning och medverkat i ett par forskningsprojekt om dyslexi. Han har även försökt motverka olika oseriösa ”botemedel” mot dyslexi.

Fil dr, pensionerad universitetslektor och tidigare prefekt vid institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet. Christina är ordförande i Svenska Dyslexiföreningen och är dess representant i Svenska Dyslexistiftelsen. Hennes forskning har inriktats på läsförståelse, särskilt samspelet mellan text och förförståelse. Hon ledde den ettåriga specialutbildning i läs-och skrivsvårigheter/dyslexi som bedrevs vid institutionen för lingvistik åren 2000-2011.

Professor i molekylär genetik vid Karolinska Institutet. Han blev intresserad i dyslexins genetik i mitten av 1990-talet och hans forskargrupp identifierade den första kända genen som påverkar risken till dyslexi. Senare har grupp Kere identifierat och publicerat ett tiotal dyslexigener och undersökt deras roller i hjärncellernas biologi och hjärnans funktioner. Tillsvidare har sju doktorander disputerat i projektet. Pågående projekt strävar till att förstå regleringen av hjärncellernas utveckling som även har relevans för att fördjupa vår kunskap om dyslexins rötter. Förutom att ha intresse för molekyler, skriver han gärna artiklar om dyslexins bakgrund för allmänheten och föreläser ofta om sin forskning.

Docent i psykologi och har en kombinationstjänst som universitetslektor och pedagog vid Gillbergcentrum och Enheten för logopedi vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, GU, och Sahlgren- ska Universitetssjukhuset. Han undervisar och forskar om tal och skriftspråkliga funktionsnedsättningar och om autism hos barn, ungdomar och vuxna. Han arbetar också som utredningspedagog på en specialistenhet för barnneuropsykiatrisk diagnostik (BNK), där han bland annat genomför läs- och skrivutredningar med barn och ungdomar.

Professor i fonetik vid Lunds universitet. Han undersöker hur hjärnan hanterar språk. Fokuset ligger särskilt på hur språkmelodin gör talat språk mer tillgängligt och begripligt. Tillsammans med sin forskningsgrupp har han visat samband mellan människors unika hjärnstrukturer och deras förmåga att lära sig och använda språk på olika sätt. En annan aspekt av hans forskning kretsar kring hur tidsbegränsningar på arbetsminnet påverkar läsprocessen.